Postisolator är en speciell isoleringskontroll, som kan spela en viktig roll i luftledningar. Under de första åren användes stolpisolatorer mest för elstolpar och utvecklades gradvis i högspänningstornet för elektriska trådar. Många upphängningsisolatorer hängdes i ena änden för att öka krypintervallet. De är vanligtvis gjorda av silikagel eller keramik, vilket kallas isolatorer. Isolatorn kommer inte att ha överslagseffekt på grund av ändrade driftsförhållanden för luftledningen och marken. Annars kommer isolatorn inte att ha överslagseffekt på grund av förändringen av luftledningens driftsförhållanden.
Många skivformade isolatorer hängs i ena änden av högspänningstrådsanslutningstornet för att öka krypintervallet. De är vanligtvis gjorda av glas, keramik eller gummi, vilket kallas isolatorer. För att undvika att flytande damm och andra föroreningar fäster på isolatorytan och bildar en bana, blinkar och bryts det ner av båda ändarna av isolatorn, dvs krypning. Därför ökar ytterytans intervall, dvs krypavståndet, och tömningsintervallet längs isoleringens yttre yta, dvs läckageintervall, kallas krypavstånd Krypavstånd=yttre rymden / högre systemspänning Beroende på graden av förorening är klättringsavståndet i allmänhet 31 mm / kV i starkt förorenade områden. Nollvärdesisolator avser isolatorn vars potentialfördelning i båda ändarna av isolatorn är nära eller lika med noll under drift. Inverkan av nollvärde eller lågvärdeisolator: isoleringen av ledningsledaren beror på isolatorn på grund av tillverkningsdefekter eller externa effekter, såsom smutsig isolatoryta, blixtnedslag, etc. Isolatorns isoleringsförmåga kommer att försämras kontinuerligt. När isolationsresistansen minskar eller är noll kallas det lågvärdes- eller nollvärdesisolator. Isolatorn är smord, vilket kan minska den kapacitiva reaktanseffekten mellan ledningar och minska strömförlusten.
