De brutna strängformerna av kompositstolparisolatorer kan delas in i tre kategorier: yttre rivning, spröd fraktur och röta. Bland dem finns det få fall av yttre kraftsrivning, och spröd fraktur och förfall är huvudtyperna av brutna strängar. Orsakerna till yttre rivning är vanligtvis extrema vindar, kraftig isfrysning, ishopp, etc. I dessa fall tvingas kompositstolpisolatorer ur design, vilket resulterar i trasiga strängar.
I allmänhet är den mekaniska hållfasthetskontrolldelen vanligtvis kulhuvudet och halsen, det vill säga när endast spänningen appliceras är det första brottet vanligtvis kulhuvudet. Men när de utsätts för en kombination av vrid-, drag- eller tryckspänningar är fogpositionen för den sammansatta stolpisolatorn och dornen svag, så brottläget är vanligtvis placerat vid skarven och dornskarven. Dornen är gjord av höghållfast glasfiber. Under den kombinerade verkan av vridpåkänning och dragpåkänning är kärnstångsbrottet ofta ojämnt, vissa fibrer är kvastliknande, brottet har inga karboniseringsspår, spröd brott är det tidiga skedet av kompositstolpsisolator som används för strängbrott. Sprickprocessen åtföljs av spänningskorrosionsprocess. Brottpositionen kan placeras inuti beslaget, nära skarven mellan beslaget och dornen. Det uppenbara kännetecknet för spröd fraktur är att brottet för det mesta är platt och jämnt, och tvärsnittet är vinkelrät mot dornens axel.
Spröd brott åtföljs vanligtvis av spänningskorrosionsprocess. Isolatorn tål trådens spänning. När spindeln kommer in i den sura vätskan av någon anledning kommer den sura vätskan att korrodera spindeln. Den syrafasta dornen som användes i tidiga kompositstolparisolatorer drogs. Under den kombinerade verkan av korrosion spricker dornen gradvis, och sprickan expanderar gradvis tills den återstående dornen inte kan motstå spänningen och brottet.
